Italian painter, Venetian school (b. Pitigliano, 1702, d. 1788, Firenze)
Florentine landscape painter and decorator. He twice visited London, where he decorated the Opera House and was well known through popular engravings of his scenes on the Thames. He was a charter member of the Royal Academy. His facile paintings of landscapes with ruins and small figures are best seen in Windsor Castle and in the Academy, Venice. Related Paintings of ZUCCARELLI Francesco :. | Landscape with a Rider | The Rape of Europa | Bacchanal | Bull-Hunting | Bacchanal | Related Artists:
FRANCIA, FrancescoItalian High Renaissance Painter, 1450-1517
He turned to painting c. 1485, and his first works already testify to the considerable technical accomplishment and gentle religious sensibility that remained constants of his art. His major surviving paintings are altarpieces, mostly images of the Virgin and saints, initially done for Bologna and later for nearby centres, notably Parma, Modena, Ferrara and Lucca. He also painted many small-scale devotional works and a few portraits. The apochryphal anecdote reported by Vasari that Francia died on seeing Raphael's altarpiece of St Cecilia
Nardo di CioneItalian Byzantine Style Painter, active 1343-ca.1365
was an Italian painter, sculptor and architect from Florence. He was the brother of the more accomplished Andrea di Cione, called Orcagna, as well as Jacopo di Cione; they were important members of the Painter's Guild of Florence. While Orcagna has been noted as the more accomplished artist, Nardo developed his own unique style, described as a pronounced lyrical vein, a feeling for poetic values, strong human sympathies and great sensitivity to colour as a means of subtle differentiation and soft modeling. The brothers collaborated on a number of works from their studio together, including the decorations from the Cappella Strozzi in the Santa Maria Novella. While Orcagna painted the altarpiece, Nardo executed the frescoes of The Last Judgment, Paradise and Hell.
tidemandTidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania.
Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger.
Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875).
Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
